Med frihet kommer ansvar!

Trodde i min enfald att jag var tidigt ute i jakten på silver denna dimmiga förvintermorgon. Då jag svänger runt hörnet tappar jag nästan andan! Hela perkeringen är full med flytoveraller och spinnspön.....Friluftsfrämjandet hade minsann vaknat tidigare än jag? När tankarna klarnat efter chocken smiter jag vidare till en annan del av kusten men det dröjer inte länge innan armén kommer stormandes runt hörnet. Jaha, då åker väl jag tillbaka dit jag tänkte vara från början då muttrar jag för mig själv. Sagt och gjort men si inte skulle det gå så lätt att få dänga skrot lite lagom ensamt inte. Där fanns tillkommet sällskap, det var värst, ja det är bara att gilla läget och fösas fram längs kusten tätt följd av likasinnade. Dags för fika, där jag trycker ner rumpan ser jag till min förvåning att det tydligen är någon som inte orkat göra rätt för sig. Om vi i fortsättningen skall kunna njuta av friheten i vår natur bör man förvalta det ansvar vi har blivit betrodda att vårda. Allemansrätten och strandskyddsregeln innebär inte att man kan lämna efter sig det man inte orkar ta hem. Kan man släpa dit det kan man också bemöda sig med att släpa hem det igen! Hade den som lämnade detta efter sig struntat i de två sista vågorna så kanske han/hon hade orkat lyfta med sig skräpet till tunnan! För övrigt så, vad jag vet, så gick vi alla hem tomhänta med endast skräp i ryggsäcken.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Börsnoterat väder!

Lågkonjunkturen slår hårt på ekonomin runt om i världen. Frågan är om inte vädret följer hack i häl? SMHI har det inte lätt att hinna med i svängarna mellan storm, snö, regn och sol om vartannat. Borde man inte börsnotera vädret också, släng in ett par börshajar i Smhi-studion så karusellen gungar igång ordentligt. Det verkar vara svart eller vitt vart man än vänder blicken, fredagen slets i småbitar av hård vind, regn och tsunamivågor. Lördagen blev yang i förhållande till fredagens yin, sol och lätt bris. Det är inte så konstigt att fisken blir yr i mössan och varken vet ut eller in. Är det huggperiod eller skall sjön frysa till is? Ska jag jaga spigg eller löja, simma ytligt eller på djupet? Och än värre blir det för en stackars fiskare som inte vet vad F-n han ska kasta i sjön för att fisken ska bita i. Vädret är ur led, så också vårat fiske-ego. En hel helg förlöpte och det enda som fick känna på hullingen var en stackars felkrokad spigg. Nä, nu gäller det att skaka av sig detta och lägga allt i minnesbanken som även den har toppar och dalar. Nya tag!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

I morgon är en annan dag!

Svetten rinner efter ryggraden då fisken trycker till i en rusning så jag tappar fotfästen för en sekund…….nä det är inte svett och inte någon fisk heller, det är Vätterns raseri som sköljer över oss….en våg kastar sig över min vapendragare Tedden som bara kan huka sig och hoppas på att han inte dras med ner i vattnet. Satan, skall det alltid bli storm då vi ger oss ut på äventyr? Det spelar ingen roll när, var, hur eller i vilken världsdel vi befinner oss …..stormen tycks följa oss som en utsvulten byracka efter att lass med Pedigree pal. Ett nytt kast, jag tar i så mycket jag orkar men kastdobben landar bara fjuttiga 20 meter ut, men linbågen har jag 10 meter bakom mig?? Det är bara att ge upp, kanske kan vi få till det bakom piren där vi skall husera över helgen, vad vi vet har ingen Lax någonsin bitit på där men det sista som överger en fiskare är ju hoppet. Väl på plats inser vi det hopplösa i vår jakt på Laxen för dagen. I morgon är en annan dag.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Förutsägbar Trutta!

Jag vet var dom är, jag vet hur de fungerar. Jag kan deras mönster och jag vet vad de äter för tillfället! Tänk om det vore så......
då skulle jag nog inte skrämt livet ur HavsÖringen som stod och solade sig i knähögt vatten bara en halvmeter från land, jag sväljer ner hjärtat under en svordom över mitt klantiga beteende. Man vet ju att de går upp och värmer sig när vattnet är kallt, därför trodde jag inte för ett ögonblick att han skulle stå så nära när vattnet håller 10 grader. Min kunskap verkar vara bristfällig, det är nog så att HavsÖringen inte har ett tydligt mönster. Efter varje ny upplevelse och erfarenhet blir de mer och mer mystiska. Bara en död fisk följer strömmen. Beroende på kust och väderstreck förändras deras beteende och mönster och man kan aldrig vara säker på deras förehavanden runt våra vatten. Denna morgon hade nog gett mig en fajt om jag inte hade klampat fram så oförsiktigt. Men men, en erfarenhet rikare och en strålande morgon vid kusten är en bra start på dagen.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Af Chapman!

Nu sitter en tung gam på min axel igen, han hackar ihärdigt in mitt misslyckade fiskapass långt in bakom skallbenet, han vill vara säker på att jag inte glömmer.......glömmer gör jag inte! Jag kommer nog ihåg alla bomturer lika väl som de lyckade om jag tänker efter, men jag vill inte tänka efter....skulle jag det, ja då tappade jag nog suget helt efter jakten på vår oberäkneliga vän klädd i silver. Efter mången km längs kusten så hamnar jag som vanligt i B3-träsket i hopp om att en blank letat sig in till stan för en shoppingrunda, men nej....inte så mycket som ett drag i flugan. Nyrenoverad ligger hon där Af Chapman, upplyst och vacker. En Öring vakar vid sidan om ankarkättingen en annan hoppar mitt framför snoken på mig. Ja va ska man säga, retas ni bara, jag ska nog knipa en av er vad det lider.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Artificiellt Virus!

Osynliga urtidsorganismer smyger in i kroppen. Luftburna och på ytor du inte anar attackerar de i bakhåll en intet ont anande neoprenstinn fisketok. Jag slår bort tanken, sjuk!...jag....nää, jag ska ju ut och sutta Öring till helgen. Jag är ju frisk som ett granitblock, inget stoppar mig......pustande som en lungsjuk anjovis reser jag mig ur sängen och inser det omöjliga läge jag befinner mig i. Nja, va fan "spik i foten" det finns de som har det värre.

Tanken på Tobisen som jag råkade felkroka i lördags förbryllar mig fortfarande, vad gjorde han där? nu? så här års? och fler fanns det. Det kan ju bara betyda att HavsÖringen finns hack i häl. Tyckte jag inte att det känns lite bättre nu...nähä inte det.

Vi kastar artificiella beten i djupet i försöken att lura havets invånare till hugg. Undrar om de blir lika förvånade som vi, när vi helt plötsligt utan synbar anledning blir tvugna att kröka rygg, landa under täcket och snorproduktionen skenar.

Man vet aldrig vad nästa bacill för med sig!

Grädde och Gurkmacka!

Premiären står för dörren. Mobilen har inte ens hunnit ge ifrån sig sin revelj, jag är redan vaken. Tidig morgon och bråvikens HavsÖringar skall få ett tidigt besök av en utmärglad fiskefanatiker. Båten packas omsorgsfullt med extra batteri, full tank, fiskeprylar, gottgottigottgott och inte att förglömma kompass!! och det var tur det. Solen har inte ens orkat upp över vattenkanten innan motorn brummar snällt ut från hamnen i Nävekvarn. Jag tar sikte på min destination som sitter i ryggmärgen och sneglar på kompassens gradtal, nu gäller det att lita på kompassen och inte bli rådvill och tveksam. Efter en något pirrig resa dyker min tänkta destination upp i grädden jag färdas i. Grundkanterna och grynnorna finkammas med spänning men ingen verkar vara hemma denna tidiga morgon. Jag fickparkerar i en vik i väntan på att dimman skall lätta. Jag tänker på vad min far sa "det finns bara två lägen, det kan bara bli sämre eller bättre" jag får hoppas på det senare. Varm nyponsoppa och Gurkmacka med leverpastej sitter som en smäck i magen där jag sitter och junar i min ensamhet. Plötsligt bryter 3:e världskriget ut bakom ryggen på mig. Fågeljakt....flera hagelbrakare dundrar loss innan tystnaden åter faller över havet. Till slut sveper diman bort och jag kan åter utforska nya lokaler i jakten på havets silver. Det blir endast två följare som lugnt men nyfiket följer draget ända in till båten. Tempen ligger endast på 12 grader så min förväntan var och andra sidan inte högre än så. Men det var kul att se att nya outforskade ställen håller öring som senare skall få besök av en taggad Jägare.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

En Gäddas Samvete!

I mörkret lurar en dödlig predator i gröngult kamoflage. Blixtsnabbt attackerar han sitt byte utan pardon. Europas Baracuda har många attacker på sitt samvete, fisk, fåglar, råttor och även människor. Vissa överlever attacken med blotta förskräckelsen andra inte. Svårt sargad av en attack beslutade sig denna regnbåge ändå att hugga på min fluga. Många andra djur skulle dragit sig undan, slutat jaga och till sist gå en smärtsam död till mötes, men inte denna fisk, varför? Det sägs ju vara bevisat att fiskar känner smärta? Kan det vara så att de känner smärta men inte kan relatera sig till vad det är? Aj! det gjorde ont för att fem fenslag senare glömt vad de varit med om. Jag krokade en Båge som hade ett ärr över ryggen en gång c&r, 15 minuter senare högg samma Båge på samma ställe, Varför?
Det är mycket vi inte vet och mycket vi tror oss veta.

Karin Ahlborg Torsk recept !

Efter ett tips av Nicka Hellenberg fick jag chansen att uppleva ännu en svagsint miljö/naturterrorist och hycklare.
Hur resonerar Hon?
Har hon också bott i en skokartong?
Jag gör det för alla andra gör det ju ändå mentalitetet är väl härlig?
Kan vi inte döda alla valar också, Förbjudet?? men det finns ju andra som gör det ändå???
Skitsamma, jag drar upp till Bergeforsen och ryckfiskar lite, det gör ju alla andra ändå!!!!

http://www.aftonbladet.se/matvin/karinahlborg/article3243927.ab

Ryckfiske ett minne blott!

Hur är det möjligt att så fullständigt missa det så uppenbara fulefisket i ett fiskevatten. Man kan undra i vilken kartong dessa människor bott och tillbringat de senaste 3 månaderna . Förmodligen utan telefon, internet, tidningar och kontakt med den yttre värld de på egen hand sökt uppdrag till och med förtroende av länsstyrelsen fått att bevaka.
http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=757678
http://stage3.sr.se/cgi-bin/isidorpub/PrinterFriendlyArticle.asp?ProgramID=216&Max=2008-07-27&Min=2001-04-17&PeriodStart=2008-07-27&Period=2&Artikel=2206060

Har de bara haft otur, skygglappar, var de i rätt älv eller vill de inte konfrontera det skitfiske som förekommer mitt framför alla andra sportfiskares ögon? Kan det vara så att vi, det vill säga, vi som tror att vi håller på med ett riktigt sportfiske kanske inte vet att det är så man skall sportfiska??? Nej! jag tror nog att gemena man, även de som håller på med detta grisfiske vet att det är moraliskt åt helvete.
99% av alla artiklar i tidningar och forum på internet talar sitt tydliga språk, hur man sedan kan kliva ut i media och påstå att ryckfisket i Bergeforsen i princip är besegrat är för mig lika osannolikt som att jag blir Amerikas president i nästa val.
http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=746818
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=55868&a=1199494&lid=senasteNytt_648870&lpos=rubrik_1199494
http://www.st.nu/nyheter/lokalt.php?action=visa_artikel&id=746819
Och många mer finns det!

Att fiskeriverket sedan förbjudit ryckfiske, (Äntligen…) har inget med detta att göra, det har varit förbjudet att ryckfiska i alla vattendrag och sjöar länge. Förbjudet gäller öppet hav.
Det är klart att det felkrokas fisk, det har jag själv gjort när det kommer stora hok med lax svepandes längs älven. Men om man har ett tungt pilformat drag utan någon som helst eggande gång apterat med en stor trekrok som går som en projektil genom vattnet, Ja inte är det reflexhugg man är ute efter. Det felkrokas till och med fisk med spinnfluga vilket är ett bevis på tätt gående fisk. Men detta är ju i alla fall ett försök att få fisken att hugga.

Att få bukt med detta meningslösa skitfiske krävs andra metoder. De som skall upprätthålla ordningen kan inte bo vid älven 24 timmar om dygnet. Även fast Olle Graneheim gjorde ett fullfjädrat försök i att göra Bergeforsen till ett riktigt sportfiskevatten och fritt från ryckfiske så gick det tyvärr inte att hålla ihop det ekonomiskt. All heder åt Olle för det.
Endast klassiskt flugfiske i zon 1 och zon 2 , och från zon 3:s början 600 meter nedanför märket. Vare sig det är från land eller båt. Visst, det är inte rättvist mot de som är sportfiskare och som inte flugfiskar, men det ger dom en chans att prova på ett nytt och trevligt fiske. Det fungerar på andra håll i Sverige så varför inte i Bergeforsen.

Flugor och Ballonger

En kväll vid strömmen är sällan långtråkig. Fiskebröder dänger flugor i hopp om att bumlingen väljer just deras fluga, samtal med turister från världens alla hörn och då och då kommer roliga kreationer flygandes över himlavalvet. HavsÖringar hoppar högt upp ur vattnet med stjärtfenan vibrerande på hög frekvens. Det enda som fattas är pulshöjaren och det däringa draget i flugan som man så gärna vill uppleva. Men som så många gånger förr så får man traska hemåt med svansen mellan benen och hoppas att nästa försök skall komma att bära frukt. Mången gång har jag fått frågan om hur jag orkar hålla på, det är just det, hur kul skulle det vara att bara gå ner och klappa ut flugan och veta att man får en fisk vilket kast som helst. Nä, det skall vara lite kämpa, det gör belöningen mången gång större då det stramar till ordentligt i linan.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.

Elektrifierat fiske!

Suget kommer sakta smygandes efter sol, varma vatten och seg fisk. Det pirrar lite sådär lagom trevligt i kroppen när jag lägger ut första flugan i den lilla sjön på värmdö. Nytt skalbaggsgrönt flugspö och ny lina gör inte saken tråkigare. Lintoppen sjunker sakta ner mot djupet, små ryckiga rörelser får hemmabunden flugan att dansa förföriskt över triggade inplantat. Två snabba stötar och linan spänns till ett fast medium mellan oss. Precis lagom då full pott hugger i flugan drar Tor igång en hissnande symfoni på kullerstenarna med ett dånande trumsolo rakt över huvudet på mig. Bannelse.....inte bra att sitta mitt på sjön i en aluminiumbåt med en 9.6" antenn i handen. In till stada och lite bonkafiske blev beslutet. På skeppsholmen hoppade glada HavsÖringar vart man än vände blicken, retfullt långt ut men ändå så nära. Men man vet ju att lura en lekstinn HÖ är lika lätt som att blåsa upp ett bildäck med en fis.....
Men hur man än ser på det, nu är det på gång.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Stirrande iakttagelse!

Försjunken i tankar, tom blick över sjön. Tänker jag över huvud taget? Nej, det är tomt, ekande tomma tankar studsar runt i huvudet. Känner mig iaktagen.....visst, jag har min gode vän och hans son med mig ut på äventyr men det här är något annat. Det liksom tränger igenom utan att det syns, det är något där ute....och det iaktar mig. Jag tar ett nytt tag för att lägga ut flugan igen och stirrar rakt in i ett par mörka ögon....Jasså du! Det är du din lilla bäverpäls som trängt in i min stilla harmoni. Med klister på fötterna sittar den lille insekten kvar i flera kast innan han bestämmer sig för att miljön är i svängigaste laget. Åter tom i tanken, tom sjö, tomt på kroken.......Det verkar som om fisken är lika chockad över första veckans arbete som jag eller har de kanske tagit semester nu, simmat upp i ena hörnet på sjön där ingen kommer åt och kalasar på nymfer med ena fenan vilandes på ett näckrosblad. Ja, ingen fisk blev det i alla fall, men....man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Bergeforsen ryckfiskeparadiset!

Lite mer tråkig läsning om svullryafisket i Indalsälven. Beklämmande och tråkigt. Jag undrar om någon avdankad styrelseledamot i sportfiskarna står och dänger huggkrok här också? Vad kan man göra? Fiskeförbud i hela älven, minera stränderna?
http://www.magentanews.com/cache.asp?n=3737043

Bergeforsen Blöder!

03:20-10.30 samt 19:00-24:00 igår gav jag laxen en sista chans att bevisa att min tur skulle hålla i sig från i fjol. Men det skulle visa sig att de ville annat. Många känningar och rapp i järntyngden och spinnflugan blev det men ingen ville ta det avgörande beslutet att hugga. Ibland vill det sig inte bara trots ihärdiga försök. Men det är något annat som oroat mig under min vistelse vid älven. Under många timmar har mitt engagemang kommit av sig då jag irriterat iakttagit ”fiskare” som inte hade för avsikt att få laxen att hugga på riktigt sätt. Med smala tunga drag som går som en torped i vattnet, apterade med den största tillåtna och ibland större trekroken så var det inte frågan om annat. En del var så fräcka att de ogenerat stod och drog spöt hej villt i sidled för att rycka fast fisken dvs ryckfiske. Andra vevade för fulla livet så draget höll 20 knop genom vattnet, dvs samma sak som ryckfiske. När de väl krokade en lax drillade de den stenhårt utan en tanke på att den kunde släppa och då få ett ödesdigert sår vilket skulle leda till en säker död, pumpade in den till land baklänges och bonkade den som om det var helt ok! Då jag misstroget frågade om det var policy att bonka felkrokad fisk så blev svaret ”bara den här, då har jag mat över sommaren” men då han redan bonkat en tidigare så blev svaret lika löjligt som fisket i sig. Rekordet slogs på kvällen då 2 ”fiskare” trampar ner på den fredade zon 2 som håller mycket fisk och dänger 50gr tyngder och rycker för glatta livet. När vi 5st (av 14 som försökte få laxen att hugga) konfronterade idioterna så blev bara svaret ”ja vi vet” sen gick de vidare. Ingen vakt har jag sett på hela tiden jag varit där och när jag talat med folk så är svaret entydigt, alla vet att ingen kommer!!!?? Bergeforsens svarta rykte har bevisats gång på gång och det är mer regel än undantag att rycka fast och att slå ihjäl felkrokad fisk.
Den mängd lax som går bara meter från land på zon2 är busenkel att med avsikt felkroka, regelvidrigt och oetiskt. (Killen på bilden var ingen ryckfiskare).
Efter denna resa har mitt intresse för Bergeforsen fått sig en rejäl törn, Jag vet inte om jag kommer tillbaka.

400 meter häck!

Anländer till Älven fram på kvällskanten, jag är inte ensam. 8st hoppfulla laxlusar står och dänger flugor och drag i älven i hopp om sitt livs lax. Vissa stigningar var alla Laxfiskares våtaste dröm (Bilden visar inte forsnacke utan stigning av lax strax under ytan). Trots den täta trafiken så felkrokades som tur var få laxar. Ibland, utan en krusning på ytan blir man upplyst om deras närvaro då linan glider över ryggen och ett distinkt rapp nästan får spöt att fara i spat. Straxt efter midnattstimmen slutar laxen att visa sig och lugnet tar över i älven. Kvar blir endast en tossig galning som tror på att nästa kast kan föra med sig något alldeles speciellt. Men tröttheten smyger sig på och jag tar in på Hotel Bergeforsen Hilton får någon timmes vila. Under stilla timmes dås hör jag fotsteg i gruset bakom mig, de stannar, ett svisch viner genom luften och sen ett plums. Kl är 3 på morgonen när jag trycker upp trynet över relingen för att se vem min till lika tokstolle kan vara. Han vänder sig om och håller på att hoppa i älven i ren färskräckelse över den fula varelse som behagar störa i den stilla natten....God morgon säger jag, han flinar till "God morgon, du får inte skrämmas så där" Njaa, det var inte meningen, ska du ha en kopp kaffe, frågar jag? sen rullar fiskehistorier i gång på löpande band i väntan på att fisken skall vakna till liv igen. Efter två tappade fiskar som inte satt där de skulle förmodar jag ,så kommer ett steg upp mot oss. Spänningen stiger då draget vevas långsamt in, en plog kommer alldeles intill när jag bara har 10 meter kvar.......Smällen i spöt känns som 24o volt genom kroppen, Jag hinner inte reagera innan linan försvinner som en avlöning från rullen, det finns inte en chans att stoppa laxen, han tar 170 meter i en våldsam rusning rakt ut över älven och viker sedan nerströms. Jag kan inte annat än springa för glatta livet. Jag har inte ens sett fisken vilket man brukar göra om det är en normalstor lax. Jag försöker att släppa på trycket för att han skall lugna ner sig men det hjälper föga. Nu kommer jag inte längre ut och jag måste bromsa honom med allt jag har, den svagare nylonlinan till betet ger vika och det blir tomt......vilken djä...la resa... Svettig men med ett brett leende börjar jag gå tillbaka de 400 meter han släpade mig nerför älven. Vilken kraft, tyvärr så var nog laxen felkrokad och simmar omkring med lite bling bling på sig, vi får hoppas att det rostar bort. De mindre invånarna i älven simmade lojt runt nedanför mina fötter ovetandes om den resa jag nyss genomgått. Hualigen, men i natt ska vi se om vi kan lura en bumling på riktigt sätt.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Laxfrossa!

Tidig morgon, älven flyter lugnt och stilla, ingen vind. Då och då störs ytan av kraftiga ryggfenor och tystnaden bryts av brutala plask . Laxen är här, med ett belåtet flin sitter jag och myser på räggsäcken och riggar spön och verktyg. Minnet från fjolåret sitter kvar som om det var igår jag var här, fajten med bumlingar och träningsvärk i ryggen. Det verkar inte som om det stigit lika mycket fisk i år ännu och zon 1 och 2 är fredade tack vare folk som inte har vett nog att fiska på ett riktigt sätt. Mumlandet över vad som skall få åka i vattnet först avbryts abrupt när ett monster kommer som en projektil ur vattnet, för en mikrosekund tror jag att han skall landa i knät på mig.......Djävul mig, här kan jag inte sitta och glo. Efter fem timmar av drag/flugbyten kommer missmodet smygandes, visst jag var en riktigt turknutte i fjol det får medges men vad är det som säger att det inte kan bli lika i år. Men laxen slutar att visa sig och vandringen upphör, de sista timmarna känns det som att stå och dänga i ett dött hav. Kommer plötsligt på att jag måste lätta på trycket, det skull jag gjort för flera timmar sen men det kom av sig.....Står och muttrar vid gräskanten, hör något bekant bakom ryggen, vänder mig om. Ett helt stim med bumlignar kommer simmandas 4 meter från land.......hel..--te...med vadarbyxorna nere vid knäna och draggen i hand kan jag inte mer än se på när de simmar in på förbjudet område. Jag får erkänna mig besegrad denna dag, men jag har fler chanser att ge dom en fajt framöver.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Hjortronbeklädd tjärn!

En och annan vild gissning hävde jag nog ur mig under resans gång och Ingen malt fick jag heller under den nästan tre timmer långa bilturen. Men tur var nog det för vid resans första stopp slog det mig plötsligt att det inte var till Karibien och Bonefishfiske som stod på schemat. På med ett par trälappar och i vattnet bar det bakom propellerförsett vrålåk. Nu var det välan runt 20år sen man kände sig någorlunda bekväm på vattenskidor men det gick förvånande bra ändå, men tro nu inte de gav sig utan att se till att jag fick döppa mig lite.
Framåt kvällningen spred sig doften av vedeld och varmt fuktigt trä över älven ackompanjerad av koltrastens sång, då och då bröts lugnet av ett gäng bleka spöken som inte stod ut i värmen längre, ut kom vi snubblandes i en strid ström för att kyla av både kropp och strupe.
På morgonkvisten trampade ett glatt led genom skogen för att sutta fluga på för ligan oprövad mark. Tattartjärn skulle bli bas för resten av dagen, grillen tändes, kaffe kokades, malt knäcktes och ett gäng Bågar fick bita i gräset under dagens gång för att senare bli kvällsmiddag. Precis lagom med vind för att hålla knotten borta men inte för mycket för att flugfisket skulle bli tebökat. Men si allt gott varar inte för evigt, han däroppe tröck på knappen och silade 2000 kubikmeter nederbörd över tjärn, efter det blev det lika vindstilla som på månen och solen tittade åter fram. Resultat…..mygstift, djungelolja, bikupeklädsel och alla trix möjliga provades för att hålla odjuren borta. Men vad hjälpte det, de hittar in över allt och molnen av knott förvandlade oss till homosapiska maskrosbollar, det gick inte att värja sig längre, tillbaka till bastun och kvällsmiddag.
Tack grabbar för en trevlig helg det gör jag gärna om.

I väntans tider!

Då sitter man framför porrlådan och undrar på vad som komma skall......Oömma kläder, "packad" o klar med flugspö i näven och glad i sinnet stod det att jag skulle vara kl 12:00 SHARP i morgon..... mailet slutade med "räkna med att vara borta till på söndag". Ligan har hittat på posthumoristiskt äventyr till äran av att min ungdomlighet flög sin kos och jag blev helt plötsligt alldeles för tidigt myndig....Nu får jag gå på bolaget, köpa tobak och måste till råga på allt deklarera.
Ja! så är det......
Jag har mina misstankar om vart det bär hän, men kan man lita på dessa urskogstomtar? Nepp det har jag aldrig gjort....Att sova med ett öga öppet är mer regel än undantag. Snabb som ett grisblink måste man vara, på med filttoffelboxarbyxor och sen svullrya rätt ut, då stelnar de till en sekund, det ger en tid att springa åt andra hållet...Nä, det ska bli kul att umgås med grabbarna en hel helg, kanske kan man lura en bumling också.
Skitfiske på er!

Tillbaka till ruta 1

8km ska det vara runt Nävsjön, efter halva vägen över rötter, sten och myrstigar i vadare känns det som man stapplat runt i en evighet i den djupaste djungeln. Men vad gör man inte för att få spänna linan långt borta från tattartermosar och latmetare. Möter en liten kille mitt på stigen, han sneglar lite nyfiket på min dobb med fluga och frågar om jag fått något. Nä, inte än svarar jag...."jag kör med den här.... går det?" frågar han ivrigt och visar upp en Silver Toby 28g. Det fungerar säkert i vissa lägen säger jag, men de är lite tröga nu så du kanske har något mindre i koppar. I samma sekund som mitt svar snubblar ut tänker jag, va vet du egentligen? du trevade runt i mörker hela dagen igår utan ett ryck i kopparförsedd linände. "Jag ska se om farsan har nått" säger han och traskar glatt vidare. Själv muttrar jag iväg och börjar fundera över vårat snabba möte. Bannelse........kanske skulle man göra som grabben, kanske borde jag strunta i det man tror sig veta för en stund och gå tillbaka till ruta 1, dänga ut lite vad som helst och se vad som händer. Men den förmodade erfarenheten sitter för djupt rotad i ryggmärgen och dobben viner iväg genom luften kast efter kast. Två snabba tjuvnyp fortplantar sig i spöt innan han bestämmer sig för att bita i ordentligt. Skönt då gick jag inte hela vägen förgäves i alla fall. Efter landad fisk sitter en kopp kaffe gött, sneglar upp i det blå och ser till min glädje tre Havsörnar glidande i termiken, det värmer i kroppen att se resultatet av DDT och PCB förbud. En och en halv vecka kvar sen ska Laxen tämjas, Gött mos!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Simfötter, knott och blöt röv!

I flytringen glider jag ljudlöst fram på Nävsjöns lugna vatten, 45:orna är laddade med formpressade polymerer. En och annan Regnbåge bryter ytan i det 20 gradiga vattnet men ingen vill smaka på Boobiesen i dag. Som backup sitter Beastmastern surrad på sidan om ringen. Det känns lite skumt i röva.....guppar och vrider lite på mig och misstänker en läcka, Satan....paddlar in till stranden och blir övertygad när jag trär ner handen i byssera.....dyngblöt. Bannelse, bara att packa ihop ringen, byta innerbrallor och begränsa mig till knähögt vatten. Lagom som jag ska bjussa bågen på en ny omgång öppnar sig himlen i fullt raseri, vindökning med 200% och tokregn....jaja vad gör välan det jag har ju gås-tex på mig.

Mitt under det värsta vädret då flugspöt får vila så bjuder en Båge upp till fajt. Beastmastern tyglar snart fisken som kan håvas utan drama. Då solen åter kikar fram och vinden mojnar kommer en familj med riktiga simmfötter patrullerande. De har varit på äventyr i skogen och strosar lite vinglandes ner till det mer lätthanterliga elementet vatten.

Ja, sen kom nästa plågoande, ingen vind innebär knott.....djävulskt med knott, in i alla öppningar de kan hitta på kroppen ska di......Nä nu får det vara bra. Dags att fara upp till tjockhult igen för lite knegande.

Snart smäller det / Mos

Bland Lomar och Boobies

Den ofrivilliga mellanperioden har gjort intåg, Horngäddan har börjat sin långa resa ut i Atlanten och endast under ett fåtal timmar på den senaste av sena timmar kan Öringen luras vid kusten. Supplementfisket får då ta över när den värsta abstinensen måste stillas. Inte för att jag tycker det är tråkigt att sutta fluga på inplanterad fisk men det ger inte riktigt samma tillfredställelse.

Regnbågen kan dock vara riktigt nyckfull i vår lilla sjö ute på värmdö, så också denna dag. Då ingen aktivitet syntes på ytan blev det att ta till lite fusk-knep för att komma åt de färggranna akrobaterna. Sjunklina ner till botten med en boobie apterad i taffsänden gjorde susen. Framåt kvällningen blev det mer fart på ytan och vakvillig fisk retade mig till det yttersta. Inget som jag presenterade tycktes duga och flugasken avverkades i snabb takt utan resultat. En någon skickligare fiskare tyckte nog att jag såg frustrerad ut, gled ljudlöst runt mig och vädrade vingarna efter ännu en lyckad dykning. Men stillheten och all sjönsjungande sång i träd och buskar tränger sig djupt in själen och sakta sjunker storstadspulsen och rensar luftvägarna från föroreningar. Sämre kan man ha det. Snart är det dax för Laxen, en sån tanke håller humöret uppe i de svåraste flugvalen.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Du gamla du fria!

På skansen sitter de kungliga, regeringsfolk och andra högt uppsatta individer blandat med TV-profiler och vanliga dödliga, det är Sveriges nationaldag. Verser och tal läses med humoristiska inslag tätt följande av schlagermelodier som inte riktigt gick hem i de europeiska folkhemmen. Sveriga är fantastiskt, ja det är det faktiskt på många sätt. Vem längtar inte efter Svenska jordgubbar, sill och färskpotatis. Jag ser en annan sida av du gamla du fria.......en dag som denna kan man inte låta bli att njuta av det sverige kan ge. Allemansrätten, strandskyddsregeln och fritt handredskapsfiske längs kust och stora sjöar. En dag som denna kan man inte stranda sig i storstan och sälla sig till de stora massorna, nej ut i naturen och inpregnera kroppen med intryck och UV strålning. Bräckt sjödoft är speciell, Östersjön är speciell, det tillsammans med den frihet vi har att röra oss på i vatten och i mark gör Sverige unikt. Nationaldagen för mig kan vara att ge mig ut till kusten laddad till tänderna med stormkök, färsk potatis, sill, gräslök, en rök och så klart en pilsner. Som bonus så kan man fiska medans man kockar ihop en fantastisk skärgårdsmeny.
En dag som denna är det lätt att uppfyllas av allt det goda, En dag som denna är det lätt att leva!

Brända öron!

Mycket trilskandes och provandes vart det denna dag, till slut så blev facit knackad BlueFox i ljusblått. Intresset för allt annat var ljumt, följare blir det på det mesta men ska de ge sig på plåtbiten får det tydligen inte vara vad som helst.

Längden på tafsen blir bäst om man tar den 2 ggr dragets längd kom jag fram till efter lite samtalande med mig själv. Då sitter kroken i mungipan precis lagom. För kort tafs, då missar fisken, för lång tafs så riskerar de att felkrokas.

Öronen hettar....måste fixa en bättre fiskemössa, står och stirrar på tvättbjörnen med röda öron i spegeln......hmm, inte bra!

Silverpilen!

Lite mer än en vecka försenad intar Silverpilarna kustens grundflader. Retfullt följande draget i halsbrytande svängar kommer dom i stim. Nafs efter nafs stampar i spöt men ingen vill göra det avgörande utfallet. Bra! nu vet jag att dom är här.
Jag plockar fram flugspöt, på med en ilsket röd super lull lull med glim glim extra allt. Det är oliiiidligt spännande att följa flugan som strimmar straxt under ytan.
Det dröjer inte länge innan rörelser uppenbarar sig runt den ryckigt hemtagande glitterkreationen...tyngd i spöt...mothugg, nähä han ville inte hela vägen. Dom är försiktiga, ovanligt försiktiga. Tycker även att det inte är fullt lika mycket fisk som förra året. De andra kanske kommer!
Till slut så lyckas jag ändå kroka en vågsurfande blixt. Ska sova på vilken metod som skall överlista dom imorgon, jag ska nog komma på koden till deras huggreflex.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Skatteåterbäring!

Efter mången investerade timmar i jakten på silver så får man nog inse att det börjar ta slut i kistan för denna gång. Trots att vattnet håller 8 grader vid kusten och bara något högre i strömmen så verkar det som om Öringen hittar på hyss under andra tider på dygnet då inte jag är på plats. Belöningen för gediget suttande denna halvlek har för mig blivit något skral, men så är det bara.

Sen finns det dom som gapar efter mycket!
Efter en sväng längs kusten trasslade jag mig igenom fredagstrafiken ner till skeppsholmen för att se om det fanns någon lösdrivare att spendera några kast på. Många knack i draget var det, men det var en liten parvel som stack ut lite extra.
Glupska är de, de små liven, tillbaka och väx till dig och kom igen om ett par tre år, då står jag här och suttar igen, lika sugen på skatteåterbäringen som alltid.

Skuggorna skingras!

Sen är timmen när jag parkerar blixten på skeppsholmen. Solen lägger sig sakta bakom Konungens boning och kylan börjar treva sig innanför västen. Bete? Ja, vi börjar med B3-Fiskets N0:1 Wigglers torskpilk i silver.......Nu ska vi se vad bonkaträsket har att erbjuda?

Inget händer efter ett par kast då jag kommer på att jag har ju med mig superdansken!!!
På med tung kromad Stripperen, dennes yviga dans brukar få liv i Ålrens...
Första kastet....Dansken hinner lagom landa så smäller det. Då kommer de välkända tankarna surrande i huvet igen....."tillfälligheter, betesval" ja, man undrar ju vad som är sant, det får man nog aldrig veta med säkerhet. Inget monster är det heller men dock så laglig den kan bli.
Det jag däremot vet är att den svarta gamen nu flugit vidare och tagit med sig skuggan som vilat över mig i strömmen.
Det är bara att tacka för och nog ska jag hinna med en sväng till innan helgen ,-)

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.

Öringen är rökt i Norrland!

Trollhättekälken fick ta oss till Norrlandskusten denna helg. Några dagar i goa vänners lag skulle förebygga den kommande veckans mailbomb efter en veckas ledighet. Klart att en dags fiske stod på schemat, ny obruten kust skulle utforskas.

En solig men något vindfattig kust uppenbarar sig i viken där jag och Anders står och sneglar, Japp! vi kör.....Efter att ha avverkat viken och kommit ut till udden och öppet vatten är det dags för kaffe och ostmacka i solen. Vi var inte de enda som mojjade i solskenet, även farbror huggorm låg och jäste i vassflisen. Vi spanar av vattnet efter liv och rörelse, men det enda som rör sig är flockar av fågel och en trollingbåt som segar sig förbi utanför udden.

Nähä, påt igen. Vi suttar av resten av udden och in i nästa vik men si det är ingen hemma i detta läge och vi får bege oss hemmåt till Älgstek med gräddsås, rödvin och potatis, inte fy skam det heller kan jag säga.

Dagen innan så blev det lite Rökt Öring från Gotland till middag, det smakade minst lika gott. Jag ska bege mig ner till Strömmen imorgon och jaga lite, rapporterna visar att det landas bra med fisk nu. Kanske kan jag bryta min nedåtgående trend på fastlandet.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.