Flugfiske med 9' #100

Vintern sätter åter ner foten runt södra mellansverige,

-3 grader var dock inget hinder för mig och min vapendragare Herr K-Mark, ut ska vi.

Vinden ligger snett in i vikarna och solen sneglar lite blygt fram med jämna mellanrum.

Fram med flugspöt och i neoprenvadarna, visst hade vi räknat med is i spöringarna och en snorig snok men det kan man leva med om det suger tag i linan.

Men det tar bara 5-6 kast och linan segar tungt i spöringarna och flugspöt förvandlas från ett smidigt verktyg till ett massivt kvastskaft utan action ala klass 100.

Det är bara att rensa och så ett par steg till i sidled för ett gäng nya sutt. Hela kanten skall patrulleras i sökandet efter Öringen.

Men det blir inget i denna viken, en snabb förflyttning till andra sidan till en annan liten vik och en het udde.

Det vill sig inte där heller.
Det får bli en liten längre biltur och en svettig promenad i neoprenbyxera, finns det inget mellanting?

Andasvadare fryser man nötterna av sig i och neoprenvadarna kan man inte gå långa sträckor i utan att man plaskar i svett efter ett par steg.

Nåja, vem har sagt att det ska vara lätt att jaga havets silver. Det kostar på.

Solen börjar segna sig ner bort över norrköping och vinden mojnar. Det blev en nitlott även här, drömmen om en blank HÖ får hänga kvar tankarna tills det är dags för nästa besök vid kusten.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.