Åter på Pallen!

Då sitter man här igen och laddar inför kommande batalj.
Vad kan havet erbjuda på för överraskningar denna gång? Ska gammelfar bjuda upp i en virvlande silvertango eller ska jag få åka hem med svansen mellan benen? Jag sätter mig ner, sveper blicken nyfiket över vattnet, kan det vara idag det skall ske?
Vattenlinjen har kravlat sig ännu längre ut än sist vi var här. Hur påverkar det fisken? Ja, den som det visste med full säkerhet, en kan inte annat än prova. TobisTorpeden brakar iväg genom luften och landar i ett plums. Lagom snabb hemtagning, vevstopp, snabb hemtagning vevstopp…..bang!! Tunga gung sprider sig ända ut i handtaget, det är en bra fisk som bestämt sig för att hugga, dessvärre hinner jag bara se ryggen vid ytan sen blir det tomt, sidärja, ingen dålig start mumlar jag för mig själv. Tiotalet minuter senare missar en fin fisk precis framför mig, endast virveln dröjer sig kvar. Flinet börjar breda ut sig i mitt ansikte ”härligt”. Ett bumlingvak breder ut sig precis som min tobis landar 80 m längre bort i en annan riktning, ”varför vakar alltid fisken vid fullt utkast ” ja man kan bara hoppas att fisken skall åt samma håll. Men det skulle den tydligen inte.
Kvällen bjuder inte på mer denna gång så jag strosar sakta hemåt, men med en lugn harmonisk känsla, än har jag tid kvar att lura de nyckfulla pallinvånarna.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig.