Igår är inte idag!

Stursk och full av självförtroende efter gårdagen trevar jag iväg i tidig morgonstund, idag blev det ännu tidigare med förhoppning om att det kanske är morgonkvisten som gäller för tillfället. Raska steg ut på pallen, som vanligt är tobisen laddad. Efter en halvtimme utan så mycket som ett puff börjar jag undra om det var värt den tidiga morgonen. Sover fisken fortfarande?
Ja, vi rör på oss lite så kommer jag snart att hitta raggarna tänker jag fortfarande full av självförtroende. Tiden går och tidig morgon går till förmiddag, ett följe och en kontakt är det enda jag upplevt. Är jag på fel plats tro, mumlar jag för mig själv och börjar byta drag, vevhastighet osv. Efter 5 timmar utan riktig kontakt har min sturska uppsyn trampats långt ner i ett pallhål.
Nu börjar jag fundera på att byta lokal, kanske ska jag dra vidare till andra sidan??? Nä, flugspöt åker fram som vapen istället, de är väl trötta och vill inte jaga snabba tobisraketer. Vinden gör att flugan viner runt örona så mössan håller på att flyga av istället för de välriktade kast jag önskar. Jaha, det får bli rörelse tänker jag, men jag skall bara dra iväg ett kast ut mot denna däringa grundpallen som bilder en undervattensö där ute, sagt och gjort. Tobisen hinner bara landa så biter det i, ha grinar jag lite skevt, en riktigt livlig -50 trasslar runt bland stenarna innan han kan släppas åter till det fria.
Kan detta vara början på det jag trodde jag skulle få uppleva i morse……jag smyger runt för att komma närmare. Bakhåll är bästa försvar, snart står jag bara 30m från sprallens påslag. Nu ska vi se om det finns fler i närheten. En mörk skugga följer draget in över pallkanten och dröjer sig kvar en lång stund, jag står helt still tills den försvinner ner över kanten. Dom verkar vara här!! Efter nästa kast brakar helvetet löst, fisk missar, hoppar loss, jagar ända in till fötterna, sen sitter den där, upp till ytan i fullt raseri så skummet yr. Nästa öring ger mig en tuff match ända in till kanten, då han bestämmer sig för att kliva rakt ner och in under en pallficka….snäpp….och linan gnids av…djä….att draget försvann gör mig mindre men nu simmar han runt med skrot i munnen, hoppas det går att skaka loss.
På med nya grejer och ut igen, smack direkt mosar det på en lika fin fisk som tidigare men han känns som dubbelt så stor, vilket race…en raggare till biter i för fullt och bjuder på allt en Havsöring kan. Samma visa utspelar sig som dagen innan, plötsligt är det bara tomt. Skillnaden från gårdagen då det inte drog på ordentligt var nog att de inte jagade fullt ut, idag var det ingen tvekan i huggen, de fiskar som kom upp hade svalt hela kroken ner i svaljet, beslutsamma var ordet.
Tre fina fiskar får följa med hem, efter intagen lunch med kaffe riggar jag om till hullinglös enkelkrok. Missar också en fisk senare på eftermiddagen men vad gör väl det, imorgon blir det laborering med lite allt möjligt, kanske kan jag hitta ett stim och prova lite teorier under tiden.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!