En glimt av Silver !

Storstadssurrets julpuls är dämpad där snön passerar mig horisontellt. Turisterna drar igen kragen, böjer ner huvudet och biter ihop längs med kajpromenaden. Fåglarna tar det dock med ro och fortsätter som vanligt med sina bestyr i strömmen.

Inne i min egna fjäderdräkt flytoverallen är det varmt och hemtrevligt, med ryggen mot vinden och luvan på topp står jag bara och myser. Grå betong har blivit vit med ett stänk av silver. En redan ärrad liten junior dokumenteras i brådraskets kastvindar för att snabbt få återgå till dess lika kalla element som mitt. Inte lätt att få fukus med en mobilkamera i byarna inte.

I morgon kanske en äldre herre behagar syna mina trumfkort.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

God Jul o Gott Nytt År

Året lider mot sitt slut. Men ännu finns det några få dagar kvar som skall kramas på Öringtid innan ett nytt år tar sin början.

Från Herr D till er alla!

En riktigt God Jul o ett Gott Nytt Skitfiskeår på er!

Död Kust !

En Smörgås med gravad Betongtrutta smakar smaskens vid en väderbiten kust. K-Mark, räddaren i nöden har med sig hett kaffe då jag för en gångs skull travar ut i det vilda utan denna exotiska dryck.








I tryggt sällskap slirar vi runt på såphala berg som i vissa lägen endast ger oss chansen att stå högt över hav i våra försök att truga HavsÖringen. Inte för att vi på något sätt hade förväntat oss en kavalkad av huggvillig HÖ men inom oss plirar hoppet.

Varje sten, vik och tångbeklädd udde ger en ny boost. Är dom här? Kommer det att bita i?
Men idag är kusten död! En dag som många andra tar sitt slut och vi har väl tur ändå att vi inte är födda till Svan i HavsÖrnens Territorium!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Kork, Trä o Silver !

Gummisulorna vilar stadigt på armerad betong. Höger hand greppar vilsamt runt korkhandtaget, vänster snurrar orytmiskt varierat mellan korta och långa stopp. Ett knyck i spötoppen, kutlingen drar i sidled faller mot botten, ett vevtag och Beastmastern bockar djupt……!
Härliga B3-träsk!
Inget är hugget i sten. Dagar kommer och dagar går. Jag tror mig bli mer vis för varje tur men man blir pinsamt påmind om att kortleken är större än så hos denna magiska filur. Jag är inte den enda som har tur idag, flera av mina ärrade betongbröder lägger silver på trä i rad.
En härlig tid i strömmen kanske tar sin början, kanske tog det just slut.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Varierad Kvalité

Efter ihållande regn, timmars vadning i 5 gradigt vatten vilket resulterade i absolut ingenting. Inte en känning inte en skugga och min arbetskamrat utbrister ändå.

-Det här var kul! Det kan jag göra igen!

Då förstod jag att jag har väkt ett virus i hans kropp, fiskevirus. Samme man var således inte sen att hänga med och urforska Betongträskets steninga kanter en eftermiddag efter jobbet. En snabb känning i mitt spö och flera vak skvallrar om att Öringen är på plats. En svampangripen HavsÖring i 4 kilosklassen simmar trögt och sjukt förbi nedanför våra fötter. Ingen vidare kvalité på den stackarn.

Straxt innan mörkret sänker sig över storstaden hojtar Juha till. -kolla, kolla! Spöt är böjt och levande. Härligt, det är inte bara hans första HavsÖring, det är bra klass på den också. Inte dåligt för att vara andra försöket på denna kluriga sportfisk. Jag kan bara glädjas åt hans förtjusning, nu är han nog ännu mer smittad! Grattis till en fin HÖ mannen!

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Fredagen den 13:e

En dag då många tvivlar och vidskepligheten bygger broar ser jag en lucka med möjligheter. Timmen är sen och mörkret knappar in på minutvisaren dag för dag.
Då kommer den! Den egenartade vibrationen som bara en HavsÖring kan göra på metervis utlagt lina.
Vad mer kan rusa hjärtat så snabbt som detta? Euforin är total, månader av slit och allt är glömt! Nu är det bara jag och varelsen i andra änden som kämpar på var sitt håll med skilda mål.
Idag är det jag som vinner! En bredryggad välnärd Öring får se sig besegrad i den snabba solglimten mellan betongens murar. Nu är jag på gång igen, nu är allt gnetande nollställt och en ny jakt kan ta sin början. Det kan ta känslan av evigheter, det kan räcka med ett sutt.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Svart o Vitt, Minst o Störst!

En degig grå smet klär kusten. Lukten av fuktiga löv och skog blandas med en frisk bräckt pålandsvind, det luktar ÖringVäder. Hela kusten är färglös, svartvit på något vis. Kan en dag som denna förgylla ett hösttyngt sinne med glänsande Silver och knarrande rulle.

Nä, inte det! Naturen bjuder på lite annat istället. Bakom min rygg piper nordens minsting Kungsfågeln, snett över min axel glider Havsörnen majestätisk. Det är tyst och dunkelt, vadderat transporteras ljuden från mina kast ut i det grå.
Ingenting! Och ingenting! Skulle jag ta betalt per fisketimme hade mina HavsÖringar varit den dyraste fisken/kilo i världen. Men det gör föga, det är lugnet, stillheten det däringa Kanske som ger ro och sinnesfrid.

Gott om bytesfisk finns det tydligen. En liten spigg spänner ut sina taggar och fastnar mellan krokböjen och följer med upp i den fuktiga luften. Han får hoppa tillbaka han som många andra.
Jag ser redan fram emot nästa sinnesstund, man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Omkastade dagar!

Ankommer sent Torsdag kväll till ett dimmigt Gotland.
Mer regel än undantag har blivit ett slagord om den yrkesgrupp som ständigt kan trampa i klaveret utan att få sparken, man kanske skulle bli metrolog på SMHI? Eller är det kanske bara TV4 som inte öppnar dörren och tittar ut, bor i en källare och siar om vädret i ett gammalt ålskinn? Nä, kuling för mig är inte en smekande vindpust med kvarliggande dimbankar.
Fel blev även dagens jakt på silver. Endast två ivriga sprall jagade lekande ikapp efter mitt drag ända fram fötterna. De bestämde sig kvickt för att stolpen mitt i vattnet inte hör hemma i deras lokaler och avvek i det bestämdaste ut över pallen igen.
Döm om våran förvåning när det vädermedium (yr.no) som man ”oftast” kan lita på sätter upp lätt bris på hemsidan till Lördagen och vi vaknar till gormande hav och rivande vind. Är Fredag Lördag och Lördag Fredag?
Tur att Gotland bjuder möjligheter för alla väder. Ett gott i allt det onda är att nya pallkanter måste upptäckas och nya erfarenheter lagras för framtiden. Det första stoppet ger inte något resultat, vi bestämmer oss för en annan position. Väl framme kliver vi ur bilen, Tedden tittar uppgivet rakt in i mina ögon.
-Jag glömde spöt!
Du snackar säger jag och flinar.
–Nej jag glömde spöhelvetet på det andra stället! In i bilen och iväg i ett dundrande tempo.
Det var fler människor i krokarna men vi har med ärliga Gotlänningar att göra. Tedden utbringar ett rungande ”Mos” när han återförenas med sin klinga. Det blev ingen laglig raggare denna dag heller, endast en sprall väljer att bita i stålet för att snabbt få kila tillbaka över djupkanten.
Nya tag imorgon. Man vet aldrig var nästa kast för med sig!
(bild 2 och 4 Tedden)

Knepiga svängar!

Turbulenta kast, kvicksilvret hinner inte ner för att sedan jagas upp igen. Solen skiner för att minuter senare tryckas undan bakom mörka fronter med regn och hård vind.

Då ett trånande HavsÖringsfiske står för dörren ger jag de pelletstunga Bågarna i mitt gamla hemmavatten ett försök. Det kan tyckas enkelt ibland men vansinnigt trögt andra dagar. Fisk visar sig runt om i sjön, bara meter ifrån mig och mina beten men inget tycks duga.

Frustration, hur knepigt kan det vara, spinn, fluga, spinnfluga men det verkar som om det är det stilla bottenmetet som skördar de största triumferna. Den typen av fiske är jag för rastlös för att utöva.
Nä, det är en sån dag bara. Fronten kommer närmare och själ Solens sista chans till en stilla vandring ner bakom trädtopparna.




Nu är det bara dagar kvar till det fiske jag brinner för.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Kulor i ryggen !

En dag som denna kan men inte sitta hemma. Hård vind, regn, sol och högvatten, Öringväder! Även fast jag vet att hela udden är full av surfare i alla modeller så måste jag ut. Man får helt enkelt anpassa sig efter andras intressen och förehavanden.

Regnet smiskar in i ryggen som kulor när vinden pressar på. Vågorna river upp bottenslammet i viken och skapar en knivskarp gräns mellan klart och grumligt vatten. Mitt i eggen smäller det till, en elak syn möter kameralinsen. Han tycks stirra på mig i ondo och undran över vad jag är för satyg.

Inte en Öring denna gång suckar jag något kutryggad, men efter en inte kanske så gastronomisk lunchupplevelse men ändock god är humöret åter på topp. Ut i böljan igen.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Outside the Box !

Evinruden puttrar på och skjuter mig fram över Bråviken, det är höst på gång. Vattnet tappar badtemperatur för varje dag som går och har en klar blåggrön nyans. Siktdjupet är enastående, grynnor och grund ser ut att ligga bara cm under ytan.

Det pirrar i kroppen, jag har siktat in mig på djupet idag. Kan det vara så att Torsken är tillbaka. Ja, det måste provas i alla fall. Då mellantiden för HavsÖringen ännu inte är över måste jag kliva utanför ramarna och prova lite udda ting. Höstströmmingen är tydligen på väg in i viken, en och annan råkar fastna på pirkens vinglande dans över botten.

Det suger till, det känns inte som strömming, inte heller något yrväder men ändå lite konstig tung snurrande känsla.

Mycket har jag fantiserat om att få i djupets mörka vatten, men inte denna lilla krabat. En Hornsimpa har fattat tycke för pirken i jakten på en saftig lunch. Vi stirrar förvånat på varandra! -Det var som tusan! Säger jag menande som om jag skulle få ett svar tillbaka av denna taggiga, knöliga och vackra fisk. Ja, jag tycker faktiskt att den är vacker i hela sin fulhet.

Det visar sig snart att det fanns fler hungriga monster i djupet. En efter en gapar stort efter mitt bete och får sig en resa fram och tillbaka till obesökt mark för oss båda. Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Laxen i strömmen....

.....den finns ännu bara i drömmen! Mången är vi som delar tankarna om en vild stridbar lax i slutet på linänden. Jag, Andreas och Olle, alla tre ärrade betongkrigare med märkbara spår och repor i själ och benmärg från dagarna bland strömmens gråa väggar. Alla med glimten i ögat och hoppet hängande som en god vän över axeln. Men det vill sig inte! Inte idag heller.

Ideer, teorier, historier rullar på och var det inte en fisk som visade sig där...? Alla stirrar till för en kort sekund, jo en firre var det allt men resultatet var inte en klagande klinga av komposit....nä denna är fortfarande fri, fri som fritt fiske i strömmen. Är det inte rätt så fantastiskt att vi kan fiska Lax och Havsöring mitt i cenrala Stockholm, vilken mer huvudstad i världen kan stoltsera med det?

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Segel som Segel!

I min iver och klena eftertanke chockas jag när jag svänger runt hörnet och ser parkeringen.

-Vissst F-n! Det är forfarande "Sommar", inte en tanke ängnades åt det troliga senarium som utspelar sig på kusten vid bra vind, sol och skapliga vågor. SensommarÖringen flaxar långt bort in i ett dunkelt tankehörn.

Småabborren var på hugget trots att den gång på gång fick ducka för KiteSurfing och Vindsurfingbrädor som svischande och plaskandes lekte i vattnet. Nog är di färggranna i all sköns kulörer, mönster och former, men jag slår ett slag för Abborrens Ryggsegel, det är något alldeles eget, det finns en mening, en tanke bakom varje krök, tagg och muskel och är inte konstgort på något sätt.

Min längtan efter Silver fortsätter, dag efter dag, månad efter månad......

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Med Rumpan Bar!

Med finkänsliga spöknyck låter jag draget svepa fram precis över den strömmande botten. Laxen står på Menyn. Inte i Bergeforsen denna gång utan i Bonkaträskets mörka vatten där sött möter salt. Det suger i, det blir tungt, ett typiskt bottennapp med linbåge runt en sten. Ännu ett drag åt pipan knorrar jag ilsket på min övermodighet i lågsniffning.

Men! Det följer ju faktisk med, segt och helvetiskt tungt med det följer faktiskt med? Ett ryggkrökande och pumpade påbörjas med ett spö bockat till bristningsgränsen.

-Konstig känsla detta! Kan det vara...?

Nej, inte det minsta gung känns. Vem det än må ha varit så får man hoppas att det var sommar då Jeansen lämnade sin ägare prydligt knäppta för en lång, ensam tid i strömmen.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Nyfunnen Harmoni !

Små cumulusmoln av mygg och knott trilskas framför min näsa och mun. Solen trycker igenom sina tidiga strålar genom lövverket, det är tidigt! Nyköping har inte vaknat till från semestertöcknet och Ån flyter sakta men bestämt runt mina ben.

Lusten har inte riktigt infunnit sig på ett tag. Det har varit många intryck att smälta efter resan över Atlanten. Inget fiske hans det med, om man inte räknar pimpla öl förstås, napp varje gång! Jaja, USA ligger ju kvar, nästa gång så vet man mer. Det kallas rekning på fackspråk säger de lärda.

Tankar och funderingar försvinner i ett poff...! Något lever i andra änden av linan.

-Äntligen! Hostar jag silande mygg mellan tänderna. Men det skall visa sig att det inte är en välnärd Öring eller lekglad Lax som avbryter mitt stilla flummande.

Jag fortsätter min mantra men staden börjar vakna till liv igen. En Öring kliver av innan jag bestämmer mig för att dagen har gett mig ny energi.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Research i Väntan!

Här står man nu och studerar! Var, när och hur jag skall få till en fiskedag får tiden utvisa. Efter flera dagar i New York är det befriande att komma ut till havet och den salta luften. Variationen av arter man kan fiska efter är stor. Ska det bli Bluefish, Catfish, Snapper, Flatheads och ja vem vet vad, som sagt det får tiden utvisa. Ivern brinner i kroppen i kapp med en stekande sol. Nä, nu lär jag forska vidare efter min jakt på övriga arter.

See you!

Skiftbyte!

Ett virrvarr av bojar flytbryggor och bråte har invaderat strömmens vatten. Trots detta kan jag inte hålla mig borta från chansen att lura en sen juniÖring eller en nyanländ Lax. Det visar sig vara lättare sagt än gjort. Jag beger mig upp på Mälarsidan i förhoppning om att det finns inlåst fisk efter luckstängning. De välkända Öringlokalerna har fått nya predatorer! Sommarens skift har gått på vid stenröset, 5 kast och 4 välnärda Gäddor får gå tillbaka.
Det visar sig att de delar ruinerna av det gamla badhuset med vattnets gröna tiger. Regnet slutar aldrig att smattra på huvudet men jag trivs alldeles utmärks med det ändå. För visst kan man ha det både värre och tråkigare!
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Kompromiss av Längd o Känsla !

Sen eftermiddag och iver är aldrig en bra kombination när man skall åka en längre sträcka. Väl på plats visar det sig att även HornGäddan har ett ess i rockärmen. De håller sig på ett retsamt betryggande avstånd för att nå med flugspö. Men min vana trogen så brukar jag inte ge mig ut obeväpnad. Både kustspöt och en klass högre flugspö ligger i bilen som backup.

Efter en kortare biltur och promenad till något tillgängligare lokal upptäcker jag till min fasa att flugrullen blev kvar på biltaket.......Hmmm, jag orkar inte gå tillbaka nu. Parkering var full av bilar då jag lämnade platsen. Satan, jaja rullen var ingen dyr historia än då!

Men vad gör jag nu...? Nöden har ingen lag så på med haspelrullen på loopen sen bar det av, och jisses vilket drag. Långa drillningar på hugg långt ut i det blå gav en riktig rysning genom kroppen. När jag sedermera vankat tillbaka till bilen ser jag till min förvåning att parkeringen är tom och min rulle ligger kvar på biltaket.......Det finns fortfarande hopp för mänskligheten till synes, härligt med ärliga människor.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

Silverormen är här!

En långhelg står för dörren. Kompledig och klämdag, det ger fisketid!
Då jag snurrat runt i Asiens fuktiga storstadssurr har tanken vilat i mitt bakhuvud ” biter HavsÖringen på kusten nu, har tiden sprungit mig förbi eller är det så trögt/sent som det muttras om i fiskebutikerna”?

Kan det vara så att den silverbeklädda ormen redan hunnit slingra sig ända upp hit från de djupa haven? Många frågor kräver svar! In i plåtkanonen, på med ryggrads GPS:en och iväg.
Vattnet är klart och grönt, kanske något klen vind. Jag vet att det inte kommer att krävas många kast för att se om HornGäddan har anlänt. Ingenting! En timme svischar förbi utan ett nyp, inte ens en siluett av något havslevande som nyfiket följer mitt bete. Då så! Då blir det HavsÖring vi jagar idag basunerar jag inom mig.

I samma sekund får jag kontakt, skuggor av en,två,tre följsamt slingrande varelser ”Sidär ja” då var de här i alla fall. Har man väl fått kontakt ser man dem över allt. Det är lite som att Plocka svamp, du måste hitta den första sen är alla gula löv helt plötsligt kantareller.
Livet leker, de är inte helt lätt att kroka men kul är det. Var och vartannat kast är fisk på och naggar, tuggar, tappas och krokas. Mellan varven blossar koken upp som små grytor bara metrar ifrån mig. Fisk överallt!

Det smäller till i spöt! Detta känns tyngre och elakare…..tyckte jag mig se en Öringsiluett i vågorna. En blank krigare med fettfenan i behåll får gå tillbaka efter att jag smått förvånad slagit ihop käken igen. Ja! Jag har ju sett att det går att lura Öringen trots att NäbbGäddan intagit kusten i ”HavsÖringens Hemligheter” men det var i Danmark? Det funkar tydligen här också.
En dag gången men mången kvar till och fången.
Man vet aldrig Vad nästa kast för med sig!

Isabella Lövin till EU !

Samla artilleriet!
Efter Sveriges nationaldag kan vi fulla av Sill, Gravad eller rökt HavsÖring, Färskpotatis och mycket annat gott göra ett rejält avtryck i Fiskehistoriens dunkla EU-korridorer. Nu har vi chansen att rösta in en driven kritiker till EU:s fiskeripolitik i åtminstone 5 år framåt.

Kommer Isabella att klara 5 år bland de hårdförda sydeuropeiska blindstyren som för tillfället påstår att det inte finns ett hot mot fisken i världshaven. Vill vi fortsätta att äta Sill, Havskräftor och annat gott från havet? Ja! Då är det läge att lyfta röven från soffan hur lite politiskt driven man än är och "kanske" vara med om att ändra kurs och styra trålaren till land för en hållbar fiskeripolitik åt oss alla.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/euvalet/article5133525.ab
http://www.europarl.europa.eu/elections2009/whyvote/default.htm;jsessionid=948C5F42BF887CD519FEE4C9D839EBF1.node2?language=SV

Betong Race !

Inga förväntningar, inga krav, endast förhoppningar strömmar i blodet då jag parkerar vid en av Betong träskets hot spots. Turen i Onsdags gav en otroligt stark 45:a och några stötar. För att inte fresta Smolten som nyligen sats ut har jag grovt artilleri på linänden. Inga förväntningar! Solen står högt och det blåser friskt. En stöt, en bredsida. Det blir en första bekantskap av en tid i strömmen jag aldrig upplevt.

Det biter i! Ännu en stark liten rackare visar vad en Öring kan bjuda på. Men si där! Vi har finbesök i strömmen. En FettFeneprydd silvertorped får ögonblickligen gå tillbaka till sina göromål i det Mälarblandade ÖsterSjön. Riktigt kul att se en vild fisk på besök. Visst, han kan ha smitit från sin baneman med nagelsax innan frisättning, men jag väljer att tro att den är vild. Det känns bättre.
Flera fiskar går tillbaka efter riktiga bataljer och huggen duggar tätt. Jag står både stum, förvånad och lyrisk i denna kavalkad av huggvillig HavsÖring. Till slut gungar det tyngre och Beastmastern bockar så där härligt följsamt. En lagom matfisk får följa med hem till frysen som sedan länge gapat tom på nyfångad fisk.

Huggen klingar av och jag bestämmer mig för att göra ett par kast till innan jag…….Smack!! Tvärnit! Nu står jag med en ostbåge i handen. Tunga gung drar ut lina meter efter meter, en kraftig virvel bryter ytan och en bred rygg välver 50 meter ut i strömmen. Vid det här laget har jag maxpuls! En turist påpekar att den fisken är det klass på.
Jag svarar något småstammandes att det tyvärr är rätt ofta att just dessa går förlorade. I samma ögonblick går Öringen upp till ytan, virvlar runt, knycker till och något glimmar till vid ytan. Tomt! Huj vilket elände, Bumling kliver av igen.
Men en dag som denna är det svårt att känna frustration, det blir inte mycket bättre än så här. Inte här, inte i strömmen.

Jag är glad, nöjd och tacksam att få uppleva dessa dagar då allt stämmer. Det gör att man orkar vidare de dagar, veckor som allt känns tomt och öde.
Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!

När Tiden räcker till!

Fisket i Kina uteblev! Det beror nog mest på mig själv, en klocka som tickar alldeles för fort då fritid infinner sig och långa avstånd till förmodade fiskevatten.

Malaysia och Kuala Lumpur skulle bli annat! Nu hade jag tid! 2 dagar utan jobb och historier om närliggande dammar med fiskeredskap tillgängliga att hyra för en galen Svenne. Efter tio timmar i sträck på hotellrummet framför datorn, utan kaffe och lunch non stopp försvann den första dagen. En dag kvar! Nu måste jag hinna med att kolla fiskeaffär, Shimano tillverkar ju många av sina rullar här. Kanske går det att fynda. Fisket? Nä det hanns inte med denna gången heller.

Efter att jag checkat in på hotellet i Singapore går jag med tungt hjärta ner till kanalen som löper in från havet. Där brukar det stå lite folk och fiska, kanske kan jag få se någon få en fisk i alla fall. Mycket riktigt, där står två parvlar med ett antal djupmeten och, ja vad ska jag kalla det…kastflöte med tacklet ovanför flötet. Detta för att kunna hålla betet vid ytan.

Nedanför simmar olika arter av mindre fiskar. Jag får berättat för mig att de prickiga är de fiskar som spottar vatten på sitt byte som sedermera faller ner i vattnet. De andra är en knasig korsning mellan Näbbgädda och Nors med vidunderligt underbett. Efter att betraktat hans fiskemetod en stund frågar jag om jag skulle kunna få prova (Ivrig). –No problem Sir!
Ha!....nu djävlar ska vi se om Herr D kan lura upp en NäbbNors.

Full av förtroende och självsäkerhet droppar, glider, knixar och lyfter jag betet och fisken är intresserad, men de är knepiga att kroka di där. Till slut så kniper jag till och rackarns om den inte sitter där. Övriga arter blir uppdaterat med en fisk utan namn? Någon som vet?

Då jag minst anade det och då tid egentligen inte fanns, då kliver möjligheten in och levererar en kul upplevelse. Killarna skrattar åt min barnsliga förtjusning när jag lyriskt frågar om de kan ta en bild.

Nu är det kväller här i Singapore och imorgon åker jag hem. Jag hoppas att HÖ-Fisket inte är över riktigt än hemma i Svedala. Jag är laddad som aldrig förr!

Man vet aldrig vad nästa dag för med sig!

Då fisket uteblir!

Tiden går och kunder skall tillfredställas. I brist på tid och research på tillgängliga fiskevatten får man ta till supplement. Vad passar inte bättre än att besöka en restaurang med egen P&T? Kocken trampar ner över gatan till bassängen och lurar upp en tilltänkt middagsfirre i god kondition.
Färskare än så är det ju svårt att få tag i utan att man själv dänger krycka hemma i svedala. Alla tänkbara läckerheter från havets djupa och grunda vatten går att få tag på.
Vid frågan på vad jag äter blir svaret. -Sea animal but not fish. Hmm? Måste med bestämdhet säga att detta kan bara vara delar av en vattenlevande Ödla då jag fiskar upp en skank ur soppskålen.
Intressant, mört men benigt.
Min tid i Shanghai börjar lida mot sitt slut och nya tag i sökandet på fiskbart vatten får fortsätta i Kuala Lumpur.

Man vet aldrig vad nästa dag för med sig!

I Shanghai utan spö!

Har nu slagit ner rompan i mitt första stopp på Asientouren. Nog hittade jag vatten allt men ingen fisk? Skulle nog inte vara så poppis att dänga ut ett mete i cantralt belägen bassäng.


Men skam den som ger sig, kanske hittar jag en Karpdamm så jag kan utöka listan med övriga arter.


Man vet aldrig vad nästa dag för med sig!

Trångt och öde!

Då invasionen blir mer och mer påtaglig "även vi ingår ju i den skaran" smider vi kluriga planer på att frångå alla HotSpots runt ön. Det måste finnas guldklimpar som inte gemene fisketurist hunnit hamra hål på med sitt ihärdiga suttande. Fram med kartan och luppen, de minsta små röda trådarna över Gotland tokgranskas. Efter lite tisseltassel, snällprat med markägare och leriga bilturer står vi framför en öde kust. Inte den minsta kontur av spösvingare så långt ögat når, Gött!

Det känns som obruten mark och entusiasmen stiger åter. Resultatet låter inte dröja på sig allt för länge. Följare och snabbnaffs övergår i vilda hugg vid pallkanterna. Fiskar går tillbaka och en fisk får bli mat. När de väl beslutade sig för att bita i så var det med beslutsamhet. Men med lite klur och hemmagjorda operationsverktyg kan jag släppa tillbaka fisken utan att jag behöver ta i den och som grädde på moset så hålls mun öppen under ingreppet, bara att släppa ner och låta fisken gå. Smidigt och skonsamt.

Väl tillbaka vid basstationen med tankar om ett sista kvällspass möts vi av, ja en smärre armè av likasinnade som packar för dagen.

Vi låter vattnet vila en längre stund men sätter oss senare på en sten och muttrar lite i kör om att det är ingen ide att sutta vidare. Från ingenstans bryts den blanka ytan av en projektil rätt upp i luften. Våra blickar möts och i samma sekund står vi vid pallkanten. Ett lätt knack i draget bara metrar framför mina fötter, ytan bryts återigen av en virvel, några vevtag till och en grov plog följer efter draget. Han missar precis innan jag måsta lyfta.

Sen brakar det loss, kast efter kast är fisk på, hoppar av släpps tillbaka. Alla är blanka som stål, vansinningt roligt. Ett långt kast har lagts ut, till höger kommer ännu en raket upp ur vattnet. Han hade kurs mot mitt drag ylar jag ivrigt till Tedden, SMACK, full fart mer flygfisk än HavsÖring.

Vattnet återtar sitt grepp om lugnet och racet är över. Detta är HavsÖringfiske när det är som bäst. Vilket avslut på en otroligt härlig dag.

Man vet aldrig vad nästa kast för med sig!